Jag byter plattform.

Jag gör en symbolisk handling som representerar en faktisk förändring.
Läs vidare här i fortsättningen.

Jag tyder tecken.

Det är möjligt att jag övertolkar de tecken jag tror mig se, att jag ser mönster där inga egentligen finns, att jag bygger strukturer utifrån vad som är tillfälligheter, men jag anar ändå att någon i detta hem tycks ha blivit samlare.

Jag läser instruktioner.

En av mina hobbys är att noggrant läsa instruktionsböcker till inköpta maskiner av diverse slag. Dagens höjdpunkt lyder:

Spill inte vätska i eller på lamineringsmaskinen (se fig 2)

Jag fnissar.

På väg hem idag så sprang jag in i Djurgårdsklacken på en tunnelbaneperrong. Jag blev först lite överrumplad men efter en stund så började jag fnissa inombords. Det är något intressant med män i grupp ändå.

Jag främjar valfrihet.

Eftersom jag tydligen bestämt att varje dag ska ha sin egen färg så beslutade jag mig idag för att ge mig själv lite handlingsutrymme.

Kontoret. S2E3.

Jag jobbar på ett kontor.
I morse var det plötsligt stor brandövning med simulerad rökutveckling och utrymning av detta kontor. Övningen var exemplariskt genomförd så när som på en punkt. Det var ingen som använde tutan.

Jag vidtar åtgärder.

En massiv åtgärdsplan mot det röda är nu inledd. Jag utökar den köttfria måndagen till att omfatta även tisdagen. Jag packar de gröna simkläderna och inleder dagen med kravkaffe, fruktfrukost och tankar om den gröna helgen i slutet av november.
Jag har t.o.m. funderingar på att vattna krukväxterna.

Jag ser rött.

Jag noterar att de tre senaste inläggen har varit röda. Jag läser på wikipedia att i den västerländska kulturen förknippas rött med energi, styrka, impulsivitet, aktivitet, kärlek, passion, aggression, uppror och krig.
I morgon tror jag att det får bli en grön dag.

Jag motarbetar kalendern.

Nu börjar november. Noooveeembeer. Det är min längsta månad på året, en riktig hatsak. Gråsmetig, konturlös och evighetslång.
Idag funderar jag därför på vad jag kan göra för att hotta upp, korta ned, lysa upp, sudda bort det grå. Startar funderingarna med en cappuccino, nedpackade simkläder och de röda skorna.

Jag kompenserar.

De har hustema i sonens skola just nu. Jag köpte detta för att om möjligt balansera mina utbrott om allmännyttans utförsäljning, om kommunens underutnyttjande av planmonopolet, om tron på marknaden som styrande i det att människor ska ha tak över huvudet.
Det kommer knappast att hjälpa. Men det kanske blir gott.

Kontoret. S2E2.

Jag jobbar på ett kontor.
Det är ett bra kontor. Hittills har jag bara hittat en enda hörna där jag får tvångstankar.

Jag imponeras.

Jag måste tillstå att det är ett genidrag av Tele2 att se till att de bara kan kontaktas via telefon. Detta för att höja servicenivån. Speciellt när det är telefonen som inte fungerar.

Jag bär något lila.

Idag bär jag något lila för att säga en självklarhet.
Det är en självklarhet.

Läs mer hos Åsiktstorped.

Kontoret. S2E1.

Jag jobbar på ett kontor.
Där har jag idag kommit fram till slutsatsen att kaffemaskinskaffe är kaffemaskinskaffe om än i kommunala muggar.

Jag packar.

I morgon startar en helt ny säsong av Kontoret. I kväll packar jag ned det viktigaste till det nya stället.

Jag tittar på byggnader.

På Skeppsbron i Gamla stan i Stockholm så ligger vad som sägs vara en av stans äldsta krogar, grundad 1421.

På samma byggnad där den huserar finns en utsmyckning i form av ett bistert manshuvud ovanför ett kvinnligt könsorgan.

En vän till mig berättade att personen som lät uppföra huset blivit sviken av sin älskade, hon var otrogen med en annan man.
När det regnar samlas vattnet i form av tårar som faller över könsorganet.

De hade åtminstone lite stil i sina hämndaktioner förr.

Jag glädjs.

Lycka är...
när avocadokärnan efter ett halvår i jorden bestämt sig för att öppna sig och börja växa.

Jag gör ett generellt försök.

Jag och Sisyfos.

Förra veckan tvättade jag fönster. Det är ett stort ögonblick här hemma när det händer.
Jag kunde därefter njuta av en fläckfri utsikt i flera dagar.

En dag i veckan när jag kom hem så stod jag öga mot öga med en man utanför fönstret. Jag bor två våningar upp.

Jag öppnade fönstret och frågade honom vad han gjorde där. Han skulle högtryckstvätta balkongerna, sade han.

Nu frågar jag mig varför jag gjorde mig besväret.

Jag minns.

Idag minns jag den dagen min pappa dog. Oklart varför jag minns den så påtagligt just idag.
Jag jobbade då med efterverkningarna av tsunamin i sydostasien. Stormen Gudrun hade ännu inte inträffat.
Jag minns att de ringde och sade att det nog snart var dags. Jag minns att jag satt på tåget med tårarna strömmandes nedför kinderna. Ingen reagerade. Många grät de dagarna.
Jag minns en vansinnesfärd i bil med min syster. Vi kom fram till slut.
Jag minns att det blev ett bra slut.
Jag är glad för att jag minns det.

Jag uppvisar oroväckande husmorstalanger. Del 3.

Mördeg med ägg,
hackad mjölkchoklad med bitar av Daim,
in i ugnen.

Snart döper jag om bloggen till Saras mat.

Jag skapar.

Hattifnattarna är en blandning av biologisk organism och elektriska kondensatorer. De laddar upp sig en gång per år på en obebodd ö som vid denna tid på året ofta drabbas av blixtnedslag. Under den närmaste tiden efteråt är det skadligt att komma i beröring med en hattifnatt eftersom den då kan avge oerhört starka strömstötar.

Hattifnattarna befinner sig ständigt på resa i sina båtar, blickande hålögt mot fjärran i hopp om att deras mål skall manifestera sig så att färden äntligen tar slut. Något som aldrig inträffar.

Idag manifesterade sig den femte hattifnatten i det Lindska hemmet.

Jag får nya idéer.

Extraknäcka som pensionär. Ja, varför inte?

Jag är besviken.

Idag var jag i en second hand-affär.
Jag tycker om att gå i second hand-affärer.

Alltid när jag går i sådana affärer dras jag som en magnet till den obligatoriska ställningen med de små svarta.
Anledningen till detta är dock en historia som inte har utrymme här, nu.

En av de små svarta fångade mitt intresse. Det var en spetsklänning, en kort sak, ganska tjusig.

Det var dock inte tjusigheten som i första hand gjorde att den var intressant.
Det intressanta låg istället i det att den tillverkats av Militär Ekiperings AB.

Hjärnan satte automatiskt igång en febril aktivitet på en sådan nivå att de övriga plaggen i affären, oavsett utformning, blev ointressanta.

När kan ett plagg som detta användas militärt?

Den arbetade och arbetade.
Inget svar kom dock.
Jag är besviken över mina fördomar.

Jag uppvisar oroväckande husmorstalanger. Del 2.

Morötter,
inläggningsgurka,
broccoli,
vitlök,
smålök,
vitkål,
röd paprika,
vatten,
socker,
ättikssprit,
kryddnejlikor,
lagerblad.

Nu börjar jag bli orolig på riktigt.

Jag experimenterar. Del 8.

Vattenmelonexperiment fas 8, oktober -10.

Jag uppvisar oroväckande husmorstalanger.

1 kg rödbetor,
5 dl vatten,
1.25 dl ättikssprit,
1.5 dl socker,
kryddnejlikor,
lagerblad.

Jag ser årstider.

Det har ju blivit höst. Plötsligt.

Jag är ingen hamster.

Jag är inte en hamster. Materialistiskt sett är jag inte en hamster.
Men jag hamstrar tankar.
Ett sätt på vilket jag gör det är att jag aldrig slänger personliga mail.
Jag slänger inte heller brev, men vem skriver brev numer?
Ibland läser jag igenom ett år här eller ett år där. Jag har märkt att det sätter saker i perspektiv.
Ibland, när jag vet att jag har riktigt gott om tid, så går jag igenom de jobbigaste åren.
Oj, vad mycket tid jag har denna vecka.

Jag packar.